Hejhallåochsägnågotviktigt
Too young to say, though I swear I know...
Och det går så fort. Jag har inte ens lyckats börja slappna av. Och sommaren är slut.
Men för att fokusera på det viktiga har jag hunnit med mycket jag uppskattar. Mysiga kvällar med mina underbara vänner, 4 spelningar med sveriges bästa liveband - the chraas, Peace&Love, Urkult, några underbara båt och bad-dagar, många bra filmer, många nya tankar... Mamma och jag hälsade på två mysiga människor i deras vackra hus vid kusten, som jag förstår att jag saknat.
Jag försöker intala mig att detta läsår ska bli annorlunda - ingen stress, ingen ångest... Jag vill varken börja eller sluta skolan. Jag har lovat mig själv förändring i vilket fall. Ta chanser, prova allt och inte ta så hårt på misslyckanden...
För det finns mycket jag kan se fram emot i år. Busa med klassen, fika med mina underbara galna tjejer på barista, bio i höstmörkret, fylla arton, ha roligast på krogen (nyktert), skvaderklassikern, fria kurser, börja skapa igen, dansa igen, laga goda middagar, ta hand om mig i mitt lilla hem... Upptäcka nya saker...
Jag tror att detta kommer att bli året för förändring för många fler. Lycka till! För nu börjar jag räkna året.
Autumn - Paolo Nutini
Festival, pundare som vunnit på lotto och fyrtio råttor
Mycket har hunnits med sedan sist.
Sommarlovet började med att ia plötsligt blev lärare i två veckor på sommarskolan för fjortonåringar med bristande betyg. Hur låter inte det på en skala? Men barnen var snälla som lamm (nåja, de flesta iallafall) och jag kände mig som en överpedagogisk lågstadiefröken... Vad gör man inte för pengar?
Sedan bar det direkt väg till Borlänge där det nalkades mycket Peace, love and understanding. Och festival! (vilket även kan innebära raka motsatserna...). Men för att göra det hela kort och enkelt kan jag säga att bäst med Peace&Love var: vårt hus, våra sambos, de små taggiga kott-ungarna, Manu chao, Thåström, Looptroop, Kultiration och Hoffmaestro & chraa. Längtar sjukt mycket tillbaka! (För mer utförlig information finns alltid kickans blogg till hands!)
Väl hemma i Sundvall var det dags för nya festival-tag. Gatufesten. Möjligen Sveriges äckligaste och bonnigaste festival, om den nu kan räknas som en... Som då tur var höll jag mig därifrån på kvällarna och tillbringade istället dagarna åt att sitta i ett gatuhörn och måla. Vi "gatu-konstnärer" var mycket färre än vad som lovats och som folk gick förbi och glodde och knäppte kort, kände man sig mer som en zoo-attraktion.
Och sedan till pundarna som vunnit på lotto(igen): Hoffmaestro & Chraa! Efter att i ett par timmar rabblat Hejblinkblinkjagharhållerfaktisktpåattfixalegitimationmendetärinteritigtklartänblinkblink-ramsan i huvudet någon timme sådär kom jag faktiskt in utan större slagsmål på Yardi days - Stadshuset. Där det blev en hel del jordnötter och vatten innan vi fick njuta av skäggiga karlar med fjädrar i håret och diverse instrument... Trots en mycket grov herre och min bror som livvakt, verkade den överförfriskade delen av publiken älska att ramla omkring ...på mig. Och hade det gått riktigt illa hade jag blivit platt pankaka under mr. Hoffmaestro, som även han var lite "bakom bordslampan". Jag gav från mig ett högt skri och hoppade åt sidan när han plötsligt fick för sig att störtdyka på den lilla killen bredvid mig, som istället fick agera pannkaka i någon minut innan Hoffmannen kravlade sig upp igen, något förrvirrad. Men jag är ändå hyffsat säker på att ingen av dem kom att minnas detta morgonen därpå dock...
Nejmen, bortsett från några armbågar, händer och näsor i mitt ansikte, är jag glad för denna intima spelning!
Sedan bar det av till Örbyhus, där jag utförde det skummaste arbete jag någonsin kunnat tänka mig - stå ut med lukten av fyrtio råttor i fem dagar. Ja, i och med att Kickan skötte det där med ansvar och matande, var det inte hårdare arbete än så för mina fem hundra spänn... Vi hade det faktiskt riktigt mysigt, kickprick and I. Vi tog en och en annan (vilket ungefär betyder en och en halv) trip till Uppsala för att låta Pelle sticka hål i Kickans näsa och för att äta lite sallad. Vi ägnade också en dag åt att plaska runt i en liten pool (troligtvis Örbyhus ända stolthet).
När jag insett att en femhundring räcker hälften så långt som man skulle önska, vände jag mig hemmåt mor och far för att äta ett mål mat och skrubba bort genomträngande odörer av råtta från min packning.
Och nu till det mest galna, det vi har längtat, dagdrömt och sjungit om i elva månader - Karins återkomst! Överraskningsfesten lyckades verkligen överrraska och var lyckad på alla andra sätt! Vår älskade Cookie, Kaka, Karin är tillbaka!
Nu skulle det inte sitta helt fel med lite ordinary semester. Detta är ju alltså mitt livs sista sommarlov och jag skulle bra gärna vilja vara vid havet, sola och bada, utan dubbla skoteroveraller och toppluva. Helt ärligt, det vore ganska skönt med en stabil svensk sommar! Men, den kommer nog. I sinom tid. Fram till dess skulle jag ju också kunna ta igen ett tusental timmars sömn som gått mig bet under läsåret... Jaa, det låter faktiskt helt okej också!
carpe noctem!
Sjövik forever...
Jag kunde se fram emot kvällsfikat i matsalen. Grötbrödet som alla älskar och har längtat efter... Sitta och skratta med Lovisa, Hanna, Manne, Simon..Julia, Sandra... Dricka mitt té med ett stort leende på läpparna. Sedan skulle Kapellklockorna ringa och vi skulle slinka in fem minuter sent till kvällsandakten. Lyssna till när Eva eller Fredrik kommenterar allt roligt som hänt under dagen. Jag skulle ligga i Marias knä och lyssna till den vackraste stämman till de finaste lovsångerna i världen. Jag skulle ha legat där och lyssnat, inte längre brytt mig om ifall jag inte förstod eller kände likadant. Låtit Mats tala, tagit in det jag ville ta in och struntat i resten...
Jag skulle ha suttit kvar till musikstunden. Edvin och Ellen skulle bjuda på deras underbara Adolf-fredriks-röster och Fröding skulle presentera nästa låt på mysigt Karlstads-mål. Oskar och gänget skulle rocka upp en lovsång eller nåt och Oskars röst skulle få mitt hjärta att flyga.
Jag skulle gå därifrån med en myskänsla i hela kroppen. Kanske hann jag ner till bryggan och titta på det spegelklara vattnet och sitta och prata med Stina om allt och inget...
När klockan närmade sig tolv skulle vi kila upp till stugan och ha kvällsträff med klassen. Vi skulle sitta där i sofforna och prata om dagen.. Skratta och skoja när vi körde en "runda"... Ju senare det blev ju mer skulle mitt huvud falla ned mot Thildes axel och kanske skulle jag somna... Någon skulle butta till mig för att få en godnattkram innan det var dags att sova. När man kramat alla minst två gånger och önskat godnatt minst tusen, skulle jag kila iväg till Mitt, Stinas, Fridas, Dessie och Emelies lilla rum. Vi skulle trängas en stund i badrummet och sedan falla pladask på våra sängar och madrasser.
(Tidigt) Nästa dag skulle vi vakna av Jocke och Frödings trummande och sjungande utanför vår dörr. Inte utan att le skulle vi trötta sucka "Ja, vi är vakna!.." , turas om att duscha och gå iväg för att äta frukost.
När vi går över det våta gräset mot matsalen ser vi vilka traditionella bus som genomförts under natten - Statyn har fått en flytväst och kanot, i trädet hänger massor av sockerdricka och på marken växer en gurkodling.
En lektion med klassen väntade. Intressanta diskussioner om etik och moral, eller seminarium och fördjupning i blandgrupper. Drama, musik, foto, bild, feminism, killsnack, filmanalys, låtskrivarverkstad... Fyrorna skulle börja fundera på avslutningens drama/musik-show. Komma på ett intressant tema, skapa låtar och dialoger...
På lunchen skulle fyrorna vara matvärdar, de skulle presentera dagens födelsedagsbarn och alla skulle sjunga Ja må han leva! Tobbe skulle avsluta sin information med en blink och säga "Och... För övrigt kan ni få ett evigt liv" och alla skulle jubla... Vi skulle flirta med matvärdarna för att få dalahästen på vårt bord för att få gå först och hämta mat. En tredjedel av alla är vegetarianer och maten är underbar!
Efter lunch skulle vi springa ner till badet, busa med Tobbe och Jocke och spela volleyboll i sanden. Vi skulle lägga oss på varandras magar, sola och titta på fotbollsturneringen. Klockan tre skulle vi gå till Bedas källare och köpa godis, lägga oss i gräset invirade i våra täcken... Simon, Manne, Jakob och David skulle ta ut CD-spelaren och spela musik på högsta volym.
Till kvällen anordnar treorna té-party för ettorna... té, dans, svett som avslutas med ett uppfriskande nattdopp. Ettorna har just lärt sig vilka knep som gäller för att smita ut genom fönstrena eller bakvägen efter klockan tolv, och smyger iväg till tvåorna eller treornas hus. Där spelas det "Maffia" hela natten och dagen därpå har Sjövik minst ett nytt kärlekspar...
Jag kommer att sakna "Jubel", Gemanskap&svett, Kapellet, Matsalen, Maten, Kanoterna, Hajkerna, "Tuffagrejen", Avesta-resan, "Fett med soft", "Drick mycket vatten!", "..och HUR KUL ÄR DET?!", alla syskonskaror, Scaramangas årliga konsert, "Sylt", DOFTERNA, Kram-ringen, Matrix-maratonet, Discokvällen, Min Hemliga Kompis, Gräsfesten, Fåniga 90-tals medleyn, The HIV's (och dess comeback), De brända popcornen, Sofforna i samlingsrummen, volleybollen, pirret i magen, Salsadansen, kärlekslapparna, upptäcktspromenaderna, badbryggan, sjön, Eulalias bus... Jag kommer till och med att sakna en och en annan predikan...
Men det jag kommer att minnas mest och sakna livet ut är ALLA DE UNDERBARA MÄNNISKORNA.
Sjöviks kristendomsskola är det bästa som hänt mig och kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Första året var jag fjorton år och det var då mitt liv började. Då väntade sex veckor, långa som ett liv, av svåra och underbara stunder.
Som ni förstår så finns det inget "Femte år"...
Men är jag kristen? Nej.
När alla andra sover dansar jag på bordet
Lystring. Jag hör vad du säger, men jag tar inte emot. Ordagrant. Jag sväljer dina lögner, men talar i sanning. Skildring. Jag ser din berömmelse, men jag kommer aldrig att hylla dig.
Tror du på vad du ser?
What if I say you're the pretender..
Imagine all the people...
I förrgår tog jag moppen och åkte till Baståsen, hittade en massa gamla fina hus, blev kreativ, träffade en liten blåmes, lade mig i gräset på en öde gård och önskade att jag hade batteri i kameran... Sedan tog Mamma, Pappa och jag bilen till Norrfjärden och Sörfjärden och hade det mysigt. Jag sprang barfota i sanden, fotade och lyssnade på Pearl Jam. Där hade jag gärna stannat fram till hösten...
John Lennon. Tillägnad Pappa på födelsedagen. (Ser dock mer ut som honom än Lennon...)
(Igår kom Linnea och hälsade på. Vi var ungefär lika sjuka och eländiga, men hade mysigt ändå. Trots förskylningen tvingade jag henne ut och ner i ett dike med vitsippor och tog kort. Hon är en tacksam modell!)
Stockholm känns lockande...
Vad spelar det för roll?
On the roads..
Idag tog jag årets första sväng med min fina blå lilla vespa. Jag längtar till den dagen då jag kan svinga mig upp på en fin svart motorcykel, dock. Tyvärr skulle jag vara en livsfara på vägarna, men friheten skulle vara oslagbar!
Men vad sägs om lite sommar?
Can you help me, occupy my brain...
Först spelade Glesbygd'n underbart och extra norrländskt. Och vi dansade.
Sedan var det 60/40:s tur att värma upp, igen. Hur kan man vara så... så?!. "The face of love" från Dead man walking, deras egna "Farfar" och en galen "Smoke on the water". Sedan klev Harriet, Kalle och Johan upp på scenen och världen blev alldeles underbar.
Under "We're not gonna take it" ville jag bara gråta och min själ var någonstans uppe i himmelen och dansade på molnen och rosor och allt möjligt som man kan dansa på och jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv och alla känslor för hur mycket får plats egentligen i en människa och man vill liksom stanna för alltid och samtidigt är det hemskt för att man vet att det bara är nu och hur ska man kunna minnas spara vara samla andas????
Vi dansade ur oss en del av det känslomässiga överflödet, tack och lov. För Räfven röjde järnet som sista band. Precis som vi! Blod, svett , tårar och skratt.
Och jag är kär. Igen.
Hela den här veckan har varit helt underbar! Jag har inte haft så här roligt på länge. Är det våren? Är det vädret? Eller är det jag som släppt taget? Only God knows ;)
Stormaktstiden
- Kent (Träd, kallt, blött, trött, studsande puckon, halva Skvadern,
gamla vänner och Jocke - Jocke forever)
- Linnea, Jenny (Precis som förr, fast nu)
- Lamm (Nostalgi och idyll)
- Fotografering (Av lamm för Kickans och Linns del och fotouppgifter för min)
- Kickan, Magda (Mysigt och bråttom)
- Mys-Stina i Mys-Gävle i Mys-vår (Tåg och vår)
- Eriks tatuering (Es mejor morir de pie que vivir de rodillas)
- Baka, laga, äta ( Gott, äckligt, nyttigt, onyttigt..)
Mycket nostalgi, mycket fotografering och mycket mys. Skola nu känns tungt, men jag längtar till stan och mitt folk!
njuigfh
Känner ni igen känslan av att vara extremt kissnödig, men inte orka gå på toalettet för att den verkar så otroooligt långt borta och man vill verkligen inte gå ifrån datorn när det spelas en så otroooligt fin låt. Även nästa..och nästa..
Känner ni igen känslan av att känna sig som en patetisk liten stalker, rota sig runt bland bilddagböcker, Helgon och bloggar för att man just upptäckt typ världens snyggaste grabb. För en stund..
Känner ni igen känslan av att vara så långt, långt borta från sin egen värld...
Känner ni igen känslan av att fortfarande vara mycket kissnödig...
???
Ia, Ja
Gah. Jag känner mig inte som en bloggare. Kanske därför...
Min denna månads-, veckans-, dagens- just nu- Innelista:
- Hoffmaestro & Chraa
- Tingsek
- Juno
- Solhavre-latte
- Björn Gustafsson
- Glada leende människor
- Vårkärlek
- Estetflum
- Kameror i alla former
- Fika-pauser
- Pianomusik
-Långhåriga killar (rent allmänt )
Och utelistan:
- Självporträtt med självutlösare på analoga kameror
- Kastruller
- Brats
Det räcker så.
Jättekorv!
Paulina - "Ia, vill inte du komma och ligga med oss och Kickans jättekorv..?.. Den är faktiskt JÄTTESTOR!!"
Tre sekunder senare:
Kickan - "Hur mycket ska du ha?"
Jag vet.
the new world
Onsdag. Styrketräning, stress, kaos, nerver, skrik&panik, uteblivande styrketräning, ångest, halkande hjältar, mystiska telefonsamtal... Resulterande i en mysig kväll hos Kalle å Johanna med Tacopaj, efterrätt och Napoleon Dynamite.
Alla hjärtans dag. Mysig morgon, sol, blåst, curling, prillig Johanna, hal is, semlor, te och gonatt.
Fredag. Orättvisor. Ia - en jävel på bild, men ändå ack så bitter.
Lördag. Krånglig matte, Jenny-stress, ia-stress, Linnea-stress, Kickan-mormor, kollage, chokladaskar, uppbrända porrtidningar, Marley, dreads, vänner, objudna gäster, kortspel, sailor, stök och Viktor. Arton år.
Vad blir det av söndag?
Shine
Tjugofyrasju
Och ungefär så har det fortsatt i veckan. Det har varit ovanligt mycket film, för redan efter ännu mer fotande och kyla(vid en dimmig hamn denna gång) på måndag kväll, bestämde Linda, Johanna, Paulina och jag att dra hem till Kick och äta diverse uppvärmda maträtter och semlor och se på film. Vi kom överens om Illusionisten, som en trailer för länge seda fick mig att vilja se. Det var en mycket annorlunda film som jag gillade starkt. Min stil.
Och som både Kick och Paus nämnt så var Smoke, som vi fick se på engelskalektionen, ett bra bidrag till vår film-vecka. Denna film var också mycket annorlunda, men på ett helt annat sätt. Men fortfarande min stil. Man kan ju dra slutsatsen att jag gillar udda filmer het enkelt.
På onsdag kväll var det dags igen. Då utökad vänner-skara med Martin Ghode (Jag hoppas att han stavar så..), som hade tagit med sig Pans labyrint, som tillsammans med glass och te gjorde kvällen till en kväll med mycket ilska, tårar(mest från johannas håll, såklart :P) och magont. "En modern klassiker", Japp.
Sedan fick vi veta på Stormötet att vi (Skvadern) skulle få gå på konsert på Våningen på eftermiddagen. Det var musikelever från Högskolan i Piteå som stod för denna och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur underbart det var. Hade Hallelujah-Kirsti själv varit närvarande skulle hon förmodligen också stor-bölat och bett Amanda slänga sig i väggen. Det var talang och känsla i högsta grad och jag rös, jag rös, jag rös och rös. Om någon skulle fått för sig av någon underlig anledning att slita blicken från musikerna och istället rikta den mot mig, hade de sett en lycko-strålande liten tjej fån-le, stampandes och klappandes som en galning. Galning.
Jag vet inte om lärarna tycker att vi är så hopplöst hopplösa att det ända sättet att underhålla oss är att knäppa på en film framför ögonen på oss, för att få oss att stanna på lektionerna. Jag tror inte att fallet är så, men det är så det verkar! På vår Kultur- och idé-historialektion var vi alltså igång med ännu en. Denna gång var det en film jag redan sett - Da vinci koden. Men eftersom mitt minne faktiskt skulle kunna jämföras med en igelkotts och då filmen är väldigt bra, gjorde inte det någonting alls.
Innan en mamma, en Pappa och en Bror kom och hämtade mig och mina Baota(får man säga så fast det inte längre är nittiotal?)-påsar, hann jag få fint och rent i lägenheten och fixa sånt jag borde fixat för månader sedan. Så det ska bli skönt att komma hem till denna städade fyrkant på söndag. Men till dess ska jag dras med en arbetande helg igen. Matematik är något jag inte hade varit stolt över om jag uppfunnit.
Jag upphör aldrig att förvåna mig själv. Speciellt inte denna vecka. Btw måste jag säga att foto-kursen har blivit en glad överraskning. Det är skitkul helt enkelt. Hoppas att det fortsätter så, och hoppas att Oscar gör även bild-lektionerna till vad de skulle kunna vara även om jag ska läsa dem med "de där". Men jag tycker faktiskt att grabbarna, iallafall, gör sitt bästa. De är söta, trots humorn, som ibland hamnar där nere hos Glocalnet...
Nä, hörrni. Godnatt!
